Jordbrukspolitiken klubbad. Pär Holmgren (MP): Ett svek mot framtida generationer

Idag, onsdagen den 23 november, klubbade EU-parlamentet den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Totalt står CAP:en för en tredjedel av EU:s budget och ungefär 15 procent av utsläppen. Förhandlingarna har pågått sedan 2018, och förslagen som EU-parlamentet idag antog är därför inte uppdaterade utefter EU:s klimatlag, eller den gröna given.

Pär Holmgren, EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna och ersättare i jordbruksutskottet, kommenterar:

• För oss gröna är klimat, miljö och social rättvisa i fokus, även inom jordbrukspolitiken. CAP:en är inte alls i linje med den gröna given eller EU:s klimatlag. Att flera av mina kollegor i EU-parlamentet stödjer förslaget, visar att de möjligen vill prata om klimat och hållbarhet, men när det väl kommer till kritan prioriterar de annorlunda. Dagens beslut är ett svek mot både jordbrukarna och framtida generationer, säger Pär Holmgren.

• Jordbrukspolitiken kommer även fortsatt framförallt gynna ett litet antal jordbrukare med mycket mark och mycket makt, på bekostnad av alla de småbönder som tvingas stänga igen när pengarna istället landar i storföretagens fickor. Den gemensamma jordbrukspolitiken ska vara en solidarisk och rättvis omställningsfond för landsbygden och jordbruket i stort. Offentliga medel ska gå till allmänhetens bästa, och inte subventionera industriellt jordbruk, billigt kött och monokulturer, säger Pär Holmgren.

• Stora delar av EU:s jordbruk är idag tyvärr ett problem för både klimatet och den biologiska mångfalden. Men det är också jordbruket som har möjlighet att nu under 2020-talet skapa de bästa lösningarna. Ska jordbrukarna få möjligheten att vara bra planetskötare behöver pengarna omfördelas, säger Pär Holmgren.

CAP:en består av tre delar och så här röstade EU-parlamentet:

Den gemensamma jordbrukspolitiken – stöd för strategiska planer som ska utarbetas av medlemsstaterna och finansieras av EGFJ och Ejflu: 452+ /178-/57ab

Den gemensamma jordbrukspolitiken: finansiering, förvaltning och övervakning: 485+/142-/61ab

Den gemensamma jordbrukspolitiken – ändring av förordningen om en samlad marknadsordning och andra förordningar: 487+/130-/71ab

Bakgrund:

• Av EU:s budget går en tredjedel till jordbruket, 350 miljarder euro (eller runt 54 miljarder euro om året). 

• Den största delen går direkt till det ohållbara och tungt industriella jordbruket som i nuläget dominerar i Europa. Dagens jordbruksstöd är alltså felkonstruerat och gynnar därmed mest ett litet antal lantbrukare med mycket mark och mycket makt. 

• Med koncentreringen har en tredjedel av EU:s bondgårdar har försvunnit sedan 2005. 

• Det krävs också stora förändringar i jordbrukssektorn om vi ska ha en chans att nå klimatmålen för 2050. Jordbruket står för ca 15% av EU:s totala växthusgasutsläpp. Utsläppen har ökat sedan 2012. 

CAP:ens utformning:

Jordbrukspolitiken är uppdelad i två pelare. Pelare 1 handlar framförallt om direktstöd/gårdsstöd som ska bidra till jordbrukarnas inkomster och pelare 2 handlar om landsbygdsutveckling. Den största andelen (72 %) av dagens EU-budget till jordbruket utgörs idag av direktstöd till jordbrukare. 

När man pratar om den “gröna arkitekturen” i den nya jordbrukspolitiken brukar man framförallt prata om miljöriktade stöd i pelare 1 (eco-schemes), miljö-och klimatprogram i pelare 2, samt “grundvillkoren” eller “konditionaliteten” som ska uppfyllas för att få direktstöd från pelare 1. Utöver det ska övergripande “målsättningar” sättas för jordbrukspolitiken i stort. Alla dessa delar var svaga i kommissionens ursprungliga utkast, och har urvattnats ytterligare sedan dess. 

Miljöriktade stöd (eco-schemes):

I det nya förslaget, som idag röstades igenom, ska bara 25% av stöden inom pelare 1 öronmärkas till klimat- och miljöåtgärder. EU-parlamentets position, vilket i sig var undermåligt, var 30%. Vi gröna krävde 50 procent. 25% är dock ett högst teoretiskt mål. Faktum är dessutom att det finns en så pass bred flexibilitet inom systemet att det troligtvis kommer leda till betydligt lägre stöd i praktiken. 

I verkligheten är “eco-schemes” frivilliga, och det finns även en så kallad “inlärningsperiod” på två år där länder ska satsa på ett lägre 20%-mål, alltså fram till 2025. Länder kan även sänka sitt mål till 12.5% om de spenderar tillräckligt mycket på miljöåtgärder i pelare 2.  Det återstår också att se vilka slags åtgärder medlemsstater väljer att räkna som eco-schemes i sina nationella strategiska planer. Det finns en stor risk att länder väljer “ljusgröna” åtgärder, som inte har någon betydande effekt för klimat och miljö. Regelverket innehåller alldeles för få bindande krav. 

Miljö- och klimatprogram i pelare 2

Även i pelare 2 ska en del av budgeten öronmärkas för klimat och miljö, och i dagens överenskommelse sätts målet på 35%. Detta mål innefattar dock en stor del av så kallade “kompensationsstöd”, som är till för att kompensera områden som har sämre förutsättningar för odling än andra, och som inte egentligen gynnar miljön. Man räknar också in “djurvälfärdsåtgärder”, som egentligen borde vara ett grundvillkor. Kommissionen har visat att status quo redan är 43%, även om kompensationsstöd och djurvälfärdsstöd inte räknas in. Målsättningen är alltså betydligt lägre än vad som redan genomförs. Reformen utgör därmed ingen ökad, utan snarare betydligt minskad, ambition.

Grundvillkoren/konditionaliteten

Den tredje delen av den så kallade “gröna arkitekturen rör “conditionality” eller “grundvillkoren”  som ska uppfyllas för att man ska kunna få direktstöd. Mycket av detta urvattnades av andra partier med argumentet att man nu har miljö-och klimatsatsningar i “eco-schemes”, trots att dessa är frivilliga och ännu odefinierade. Ett exempel på urvattnat villkor rör procentsatsen av gårdar som skareserveras för “icke-produktiva landskapselement”, en viktig förutsättning för den biologiska mångfalden. Trots målsättningen på 10% som beskrivs i strategin för biologisk mångfald har procentsatsen satts på 4%, med ytterligare kryphål som gör att det gäller för endast 10% av EU:s totala jordbruksmark.

Målsättningarna med jordbrukspolitiken: I linje med den gröna given? 

Från och med juli i år har EU en klimatlag som anger att unionen ska minska sina utsläpp med netto 55 procent till år 2030. Som en del av EU:s gröna giv har kommissionen presenterat strategin för biologisk mångfald och livsmedelsstrategin “Farm to Fork”. 

Givet att jordbruket står för hela 15 procent av EUs växthusgasutsläpp, och att utsläppen från sektorn dessutom ökat sedan 2012, är det helt avgörande med en jordbrukspolitik för perioden fram till 2027 i linje med EU:s klimatmål. Givet att jordbruket är den enskilt främsta orsaken till förlust av biologisk mångfald i Europa, är det helt avgörande med en jordbrukspolitik i linje med den nya strategin för biologisk mångfald och den nya livsmedelsstrategin. Istället röstade idag en majoritet i parlamentet för en jordbrukspolitik som är helt oförenlig med resten av EUs politik för klimat och biologisk mångfald. 

Enligt den nya CAP:en ska medlemsländer lämna in egna strategiska planer där de redogör för hur de planerar använda EU-stöden. Vi gröna har slagits för att få in en skrivning om att kommissionen ska utvärdera medlemsländernas planer utifrån målsättningarna i EU:s gröna giv, men först från och med år 2025. Flera medlemsländer har dessvärre redan gått ut och sagt att de inte kommer acceptera det, eftersom att kravet inte är tillräckligt tydligt integrerat i lagtexten.

Rättvis fördelning av stödet

Gröna gruppen drev hårt i Europaparlamentet om en mer rättvis omfördelning av stöd, och ett tak för att se till att inte det största delen av jordbruksstödet går till de jordbrukare som redan har mest. Europaparlamentets ståndpunkt i den frågan diskuterades inte ens i förhandlingarna med de andra EU-institutionerna. Småskaliga jordbrukare kommer även i fortsättningen missgynnas av systemet.