Seger mot fossiljättarna: Energistadgefördraget snart i graven

Jakop Dalunde (MP), och Pär Holmgren (MP)

Energistadgefördraget är ett internationellt avtal som skyddar investeringar i fossil energi (t.ex. kolkraftverk) mot politiska beslut. Avtalet används av energibolag för att stämma stater och få ersättningar i miljardklassen när exempelvis kolkraft stängs ner. 

Idag röstade en stor majoritet av EU-parlamentets ledamöter i industriutskottet för EU:s utträde ur energistadgefördraget (ECT). Den Gröna gruppen i parlamentet har länge krävt att EU ska dra sig ur fördraget och välkomnar dagens omröstning. Ett slutgiltigt beslut från parlamentet väntas vid plenumomröstningen den 22 april.

Omröstningen genomfördes med 58 röster för, 8 emot och 2 nedlagda. Bland de åtta ledamöter som röstade emot fanns Sverigedemokraternas Johan Nissinen.  

EU-parlamentariker Jakop Dalunde och Pär Holmgren från Miljöpartiet har länge drivit frågan och kommenterar:

• Nu är vi äntligen på god väg att lämna ett internationellt avtal som alltför länge har varit ett hinder för  vår klimatomställning. Det är helt avgörande att vi får bort den här föråldrade överenskommelsen, som givit fossilbolagen möjlighet att kräva exempelvis svenska staten på stora böter ur skattebetalarnas fickor för att vi vill genomföra progressiv klimatpolitik, säger Pär Holmgren, medlem i miljöutskottet.

• Det är en stor seger att EU-parlamentet nu är ett steg närmare att godkänna EU:s utträde ur detta bakåtsträvande avtal. Sverige borde ha följt andra EU-länders goda exempel och dragit sig ur för länge sen, men om EU lämnar nu kommer det bli svårt för enskilda medlemsländer att vara kvar i fördraget, säger Jakop Dalunde, medlem i industriutskottet.

• Trots att vi står oerhört långt ifrån varann åsiktsmässigt, är det enormt märkligt att Sverigedemokraternas Johan Nissinen kan rösta emot denna typ av uppenbara förbättring för svenska skattebetalare. Ju mer vi slår oss fria från vårt internationella fossilberoende, desto mer kan EU trygga ett energimässigt oberoende genom förnybar energiförsörjning, vilket har uppenbara fördelar för Europas säkerhet, säger Pär Holmgren. 

Bakgrund
EU-kommissionen räknar med att påbörja EU:s utträde ur energistadgefördraget i slutet av maj, efter att elva EU-medlemsstater redan meddelat eller slutfört sitt utträde ur energistadgefördraget. Det är Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Spanien, Nederländerna, Irland , Danmark, Italien, Polen, Portugal och Slovenien som lämnat hittills.

Energistadgefördraget, som de flesta EU-länder och kommissionen deltagit i, ingicks efter Sovjetunionens fall med länder som Mongoliet, Uzbekistan och Kazakstan. Syftet med avtalet var både att skydda investeringar från väst i de nya och instabila demokratierna för att säkra energiförsörjningen, och även för att underlätta för investeringar i energisektorn i Västeuropa. 

Fördraget innebär att energibolag kan stämma stater som gör deras investeringar olönsamma. När eventuella tvister behöver lösas kan det leda till skyhöga böter för stater och besluten kan inte överklagas. Framförallt har denna möjlighet används när ambitiösa länder vill gå längre än de privata bolagen i klimatomställningen. 

Det finns flera exempel på detta. Bland annat stämde energibolagen RWE och Uniper den nederländska staten efter beslutet att avveckla all kolkraft till 2030. Totalt kräver de kompensation på 28 miljarder kronor från de nederländska skattebetalarna. Pengar som istället skulle kunna gå till investeringar i de miljontals solceller som krävs för att klara av omställningen när kolkraften läggs ner. I grannlandet Tyskland fick regeringen betala Vattenfall 25 miljarder kronor som motkrav för att bolaget skulle dra tillbaka sin stämningsansökan när landet höjde sina klimatambitioner.